Jag är säker på att, Ni som bor i norra Europa, inte kan ha uppfattat det riktigt, som hände i Iran 1979.

 

Förord

Jag är säker på att, Ni som bor i norra Europa, inte kan ha uppfattat det riktigt, som hände i Iran 1979. Plötsligt kom revolutionen och en mulla dominerade i det här landet som i mer än 70 år hade haft en konstitutionell monarki. Sakta, sakta ville iranierna lära sig hur man skulle gå till väga för att få demokrati. Den mullan har sagt: Jag är GUDS ombud och jag skall skapa ett islamiskt land, där befolkningen kan leva väl och känna sig väl till freds. En del iranier trodde på honom och accepterade honom också. Från första dagen han härskade i Iran, har han ändrat förhållandena i landet och även avskaffat ordningen i samhället. Således dog demokratin. Våldet växte fram, rättvisan försvann och avrättning blev något mycket vanligt. Människor blev nedslagna och fängslade utan att ha begått brott. Plundring av befolkningens förmögenheter blev en vanlig behandling från de nya makthavarna i landet. Kvinnorna blev tvingade att sitta hemma och otroligt många människor blev arbetslösa.

 Trots att Iran är ett väldigt rikt land, blev de flesta av befolkningen fattigare. Fattigdomen var så mörk att den täckte hela landet. Allting i landet blev oregelbundet. Varför?

 Jag skall förklara, så att Ni som läser den här boken ska förstå vad som hände, så bra som möjligt!

Asgari N M    Stockholm

1

Året 1979, rådde ett spänt läge mellan den iranska regimen – Shahen (Kungen) och befolkningen. I fem av de viktigaste länderna i världen (USA, England, Frankrike, Tyskland och f.d.  Sovjet) har statsministrar och presidenter i dessa länder, hållit en hemlig konferens, nämligen Guadeloupe sumit. De har öppnat en seriös diskussion om den iranska regimen. De ska försöka komma överens och ändra dess öde.

När de samlades bearbetade de en idé om vad som skulle hända Iran och Shahen. Englands statsminister berättade om ett förslag och sade vad de engelska myndigheterna ansåg om den iranska Shahen. Han påstod att M.R Shah (Kungen) inte passade att stå kvar vid makten. Eftersom att det är så länge sen den iranska Shahen och den iranska myndigheten samarbetade med västvärlden, och ofta går emot vårt intresse tycker JAG att Shahen bör störtas. Istället kan Vi skapa en ny regim, där myndigheten är pålitlig. Tillslut efter fem dagars diskussion kom de överens om att Shahen ska fråntas makten och de som är mot Shahen och regimen ska härska över alla iranska organisationer. Efter att detta beslut var taget fick tre ambassadörer (från USA, England och Frankrike) i Iran i instruktion att hota Shahen varje gång de såg honom. Varje gång de träffade på honom tilldelade de honom en varning. De sa bl.a att det var bra om Shahen överlämnade landet annars skulle det vara mycket möjligt att något skulle hända Shahens familj och anhöriga. Dessa ambassadörer rekommenderade Shahen gång på gång att lämna landet.

När Shahen levde i exil i utlandet skrev han en bok, vari han skrev att dessa ambassadörer lurade honom eftersom de övertygade honom om att den amerikanska myndigheten bara ville väl och var vänligt inställda mot Shahen och hans familj, och att de ville hjälpa honom att komma tillbaka igen. Detta trots att de skapade en bra kommunikation till den grupp som var emot Shahen. Tillslut blev Shahen övertygad om att åka utomlands och vänta….

2

Shahen lämnade hemlandet den 15/01/1979 viket motsvarar den 26/10/1357 enligt den islamiska kalendern. I och med detta blev det stora oroligheter i hela landet.

 Många europeiska journalister och författare skrev att Shahen lämnat hemlandet p.g.a att USAs och Englands ambassader rekommenderat det. Enligt många experter berodde Shahens utträde ur Iran p.g.a missuppfattningar, både från hans familj och den iranska befolkningen. Shahen lämnade landet trots att han inte visste vad som skulle hända honom eller vilket öde han skulle möta. 

En amerikansk general vid namn Hayser kom till Iran och uttalade en varning gentemot den högste officieraren över armén, att USA vill att man endast samarbetar med de grupper som är emot Shahen. Det första som hände var att det utbröt kaos inom armén. Några av generalerna skrev ett flygblad där det stod att (i det läge som nu uppstått är) armén helt opartisk. Några av dessa generaler tog kontakt med KHOMEINIs anhängare i enlighet med den amerikanska generalens önskemål. 

Khomeinis ombud i Iran ringde till Paris och sa till Khomeini att vi och högste officierarens armé är helt överens om att landet nu är helt ofarligt! En särskild agent vid den amerikanska försvarsmakten vid namn Ramsi Clark har åkt till Paris och hade ett hemligt möte med Khomeini och Ebrahim Yazdi som var USAs agent hos Khomeini. Vid mötet blev Khomeini övertygad om att det var säkert för honom att återvända till Iran, att det är helt ofarligt och att det är dags för honom att åka tillbaka till Iran.

3

Det var redan den 31/01/1979 (12/11/1357) klockan nio på morgonen som Khomeini anlände till Iran. Olika internationella propagandister, särskilt BBC som hela tiden påpekade att den här mannen som har återvänt till Iran är lik Ghandi. Han kan rädda iranier från diktatur regimen. De har ofta sagt att den här mannen är helig och vill skapa ett demokratiskt land, därmed får det iranska folket frihet och trygghet, när denna Guds man återvänder hem. Han kan öppna porten till paradiset för alla muslimer i hela världen. Medan den här propagandan pågick anlände han till Teherans flygplats, där en stor del av befolkningen tog emot honom. 

Det första Khomeini gjorde vid ankomsten var att besöka en stor begravnings plats Beheshte Zahra, och talade om för folket hur det nya Iran skulle se ut. Han sa att en islamisk regim är på väg, eftersom iranier är muslimer. ”Jag har fått i uppdrag av Gud (Allah) att skapa ett land med en regim som heter Islamisk republik, och alla iranier som bor i landet måste respektera denna regim som jag vill ha och kommer att skapa.” Vi är anhängare av shiasekten. Så det förefaller naturligt att vi skulle verkställa förordningen shia. Jag ska skapa en regering som ska utveckla en grundlagsbok, sedan måste regeringen bilda ett konstituerande parlament, som i sin tur skall godkänna grundlagsboken, för Irans Islamiska republik. Därefter sade han: Vi har ett rikt land som har massor av mineraler bl.a gas, olja och guld. Därför måste regeringen se till att de fattiga människorna får tillgång till el och vatten helt utan kostnad. Basmaten för fattiga är bröd så staten/regeringen måste även se till att de fattiga kan köpa bröd – billigt.

Några månader efter det att Khomeini kom till Iran förmedlade han enighet mellan olika grupper – Mullor (persiska präster), Mojahedin, goruhe Schikri Khalgh, Tode parti och Nezhate azadi. De grupperna accepterade honom som sin ledare. De började samarbeta och redovisade sina stadgar:

1 – Mullor, shia och Khomeinis bok (islam och regeringen)

2 – Tode parti, anhängare av Sovjetunionen

3 – Mojahedin Khalgh, anhängare av marxsism och islam

4 – gruppen gerilla Fadaei Khalgh och anhängare av Kina och Cuba 

5 – Nezhate Azadi och anhängare av USA och islam

Alla dessa grupper var vänligt inställda till Palestina och skickade ofta iranier dit för att studera gerillan där. När revolutionen började i Iran fick palestinierna komma till Iran utan vare sig pass eller visum. Palestinierna sade då att Iran är som vårt eget land och vi kommer att hjälpa Khomeinis anhängare. 

Dessa grupper var motståndare av den monarkistiska regimen. Några utav dem började attackera arméns besättningar och stjäla vapen för att få ett eget vapenlager. De demonstrerade varje dag och även attackerade banker och statsstrukturer bl.a genom att sätta eld på dessa byggnader. Deras viktigaste åtgärd var att bygga egna fängelser. De arresterade massor av myndighets personer och armé generaler – det var helt kaotiskt! De som var för revolutionen öppnade dörrarna till alla fängelserna och släppte alla inlåsta brottslingar fria. Inom loppet av en dag hade alla poliser och soldater i stan blivit av med sina befogenheter och poster. Många flydde till hemliga platser. Tjuvar, smugglare, mördare, en grupp soldater samt gerillor samlades och började kontrollera allt. De bildade en kommitté istället för polisstationer och satte sig själva vid de olika posterna: polis, åklagare domare och fångvaktare.

4

Khomeinis sympatisörer som dominerade i Teheran, Irans huvudstad, evakuerade en skola Alavi som blev Khomeinis residens. Första natten som Khomeini var där beordrade han avrättningar. Några generaler blev först arresterade, sedan släpades de upp till taket där man satte på de ögonbindel, band deras armar och avrättades. Detta trots att Khomeini var ”Guds man”. Vid avrättningen fanns några av hans sympatisörer och journalister närvarande. Det hände att några utav sympatisörerna protesterade mot de som satt fängslade (de var ju människor trots allt). Domen bör träda i laga kraft om vi tror att de är kriminella, i annat fall är det mord! Khomeinis svar på det hela var: Jag är en högt uppsatt man, jag tar igenkänningen och det räcker!!! Inom shiasekten finns det dessutom inga fängslade. När en religiös domare tar en igenkänning om en brottsling måste man avrätta eller fria personen ifråga samma dag! Under en veckas tid blev 25 högt uppsatta personer avrättats. En person vid namn Khalkhali har enligt Khomeinis order utnämnts till religiös domare. Dessa 25 personer rannsakades i fem minuter vardera, varefter de blev avrättade. 

Khalkhali har alltid sagt: Vi skapade revolutions dom, p.g.a det har vi inte vanliga rutiner. Den här domstolen saknar förtroenderåd, försvarsadvokater och ceremonier. Den här domen kan dessutom inte överklagas, då domen är bestämd. Det viktigaste: Varje dag har en religiös åklagare i uppgift att ta hand om industrier – expropriera tidningar – banker – bolag – kompanier – och att arrestera de rika ägarna till dessa bolag, arrestera alla senatorer, riksdagsmän, ministrar och Shahens nära och kära.

Revolutions domarna skapade en ny regel/lag: att alla högt uppsatta inom myndigheterna t.ex riksdagsmän, senatorer och ministrar måste återbetala alla löner de fått ut under dessa perioder eller bli satta i fängelse. En av de som blev utsatta för denna nya lag var en välkänd person, nämligen Amir Abas Hoveyda som var premiärminister i 13 års tid. Han blev rannsakad i endast tio korta minuter och blev sedan dömd till avrättning och avrättades samma dag. 

Man har sagt att många internationella myndigheter försökte förhindra hans avrättning – dock utan framgång. Khalkhali ordnade så att alla telefoner stängdes av, så att det inte gick att ringa myndigheterna, och att han låste alla dörrar så att obehöriga inte kunde komma in. När det fastställdes att Hoveyda var död öppnades dörrarna och telefonerna sattes igång igen. När olika människor frågade Khalkhali varför han gjorde som han gjorde svarade han att han visste att regeringen och några andra myndigheter ville rädda honom (Hoveyda), men Khomeini ville att han skulle avrättas. Därför gjorde jag det Khomeini önskade.

5

Enligt olika rapporter, visste inte Khomeini vad han skulle göra när han flydde från Irak eftersom att han var omedveten om vad som pågick i olika länder. I och med detta väntade han bara på att få visum till ett land där han kunde bosätta sig. 

Khomeini har själv sagt att han och Ahmad skulle vilja åka till Kuwait då de kom ut ur Irak. 

Plötsligt hörde jag (dvs Khomeini) att en person sa Salam (hej på persiska och arabiska), vi blev båda två så förvirrade och förvånade men samtidigt skräckslagna och undrade vem denna man var som sa salam till oss. Han kom fram och presenterade sig som Dr Yazdi.

– Jag har kommit från USA för att hjälpa er. 

Khomeini sa att han tyckte att det var konstigt, men tänkte att Gud ville rädda honom och Ahmad ur den situation de befann sig i. Enligt Khomeini åkte de till Kuwait men passpoliserna/gränspoliserna gav inte dem visum och de tvingades återvända till Irak. 

Dr Yazdi som hade (uppgift att hjälpa) Khomeini, sade till honom att de kunde resa till Paris och att han kunde gå till frankrikes ambassad och ansöka om visum till Khomeini och Ahmad. De fick sitt visum efter endast en timme. 

I Paris fanns någon vid namn Abolhassan Banisadr som ordnade en lagom stor lägenhet åt dem inom loppet av några timmar. Strax därpå anlände Khomeini, Ahmad och Dr Yazdi till flygplatsen i Paris. 

Det är konstigt att inga människor frågade Dr Yazdi eller Banisadr hur de visste att Khomeini ville ut ur Irak just denna dag och att han behövde hjälp med det. 

Från första dagen Khomeini bosatte sig i Paris blev tre personer hans kompanjoner: 

Dr Ebrahim Yazdi, Abolhassan Banisadr och Sadegh Ghotbzadeh. 

6

Vi vet alla att Frankrike är ett fritt land. Frankrikes president ingick dessutom i ett kompanjonskap i Guadeloupes Ö som debatterade om den iranska Shahens öde, där Frankrikes regering (ordnade det bra)för Khomeini och hans kompanjoner. Från att detta hände startades stor propaganda mot Shahen. Plötsligt började t.o.m de starkaste och mest välkända massmedierna att tjänstgöra för Khomeini i någon form. 

Ni som läser den här boken bör ta hänsyn till några viktiga punkter: 

1 – Hur de största massmedierna i världen som BBC och CNN rapporterade det som hänt.

2 – Tre särskilda iranska personer hade fått i uppgift från olika länder att hjälpa Khomeini.

3 – Från första dagen som Khomeini bosatte sig i Frankrike, hade BBC och CNN en undantags service nära Khomeinis hem. De fick färska uppgifter varje timme: Vad Khomeini sysslar med, vad han äter, vad han säger, vilken plats han ber på, vilka som tror på honom och står bakom honom vid bönestunderna, och viktigast vad han säger efter bönestunden. 

Dessa massmedier hade öppnat en allvarlig debatt om att Khomeini i sanningens namn är en Guds man. En tillbedjans Gud, som alltid tänker på människan i första hand och att han skulle vilja skapa en bra värld för alla människor. BBC har gång på gång påpekat att Khomeini är Irans Ghandi som vill rädda iranierna från diktatur. Han är naturlig och han vill inte bli en del av den iranska myndigheten, utan han tänker bara på mänskligheten och det iranska folkets lycka. Han vill att den iranska regimen ska vara en fri regim. 

Man kan säga att dessa massmedier har varit en del av Khomeinis allierade. Dag som natt hade de kommentarer om vad man ska göra med den iranska befolkningen. De berättade också om hans behörighet och vilken bra karaktär han hade. 

Det iranska folket lyssnade på detta eftersom att de trodde att BBC alltid är ärliga och talar sanning (eftersom att BBC är en oberoende nyhetskanal) och då måste man lyssna!

4a – Om de tre männen: De var som Khomeinis ögon, öron och mun (Khomeini talade bara persiska).

4b – Ebrahim Yazdi har varit bosatt i USA och var amerikansk medborgare. Han var medlem i en islamisk grupp som heter Nezhate Azadi där Mehdi Bazorgan var ledaren. Yazdi var praktikant och politiskt aktiv islamist. Han samarbetade med olika amerikanska politiska partier som var emot den iranska monarkin, och ville störta Shahen och den monarkistiska regimen. Detta ledde till att Yazdi blev första revolutions minister när han återvände till Iran efter sin tid i USA.

4c – Abolhassan Banisadr var bosatt i Frankrike och var fransk medborgare. Han var även medlem i konfederation som var en internationell organisation. Olika länder i hela världen tog hjälp av denna organisation och såg till att dess medlemmar gick emot den iranska regimen och Shahen, och den Europeiska staten var en praktisk kompanjon. Banisadr blev förste president i Iranska Islamiska republiken. 

4d – Sadegh Ghotbzadeh var syriansk medborgare och bosatt i USA. Som student var han väldigt aktiv mot den iranska regimen och Shahen. Han var även nära vän med Robert Kennedy, och samarbetade med de grupper som ville störta Kungen. Ghotbzadeh blev förste propaganda minister. 

Så tror Ni att det bara var en slump att dessa tre män blev kompanjoner under den här speciella tiden eller har de kommit till Khomeini med ett särskilt ärende och en fix idé. 

Jag ber Er först att tänka på Guadeloupes vari fem av värdens ledare ingår, massmediernas särskilda inblandning/aktivitet och dessa tre män som var Khomeinis närmaste vänner i Frankrike.

7

Samma dag som Khomeini kom till Iran, sade han att han vill bilda en regering där staten ordningsamt följer en bok om grundlagen och samtidigt skapa ett konstituerande parlament som godkänner lagarna i grundlagsboken. I denna bok står det vilken slags regim som är laglig i Iran. Naturligtvis påstods det att den var väldigt ”behaglig” för det iranska folket och alla partier med mångfald i stadgan. Alla människor gick och tänkte på att de ville ha ett fritt allmänt val, där allmänhetens partier skulle skapa en passande ordning (situation) för att kunna tjäna majoritetens val av person som kan bestämma och etablera lagarna, och en lagom stat enligt folkets önskan. 

Dagen därpå bildade Khomeini något som hette revolutionsrådet bestående av sina vänner. I revolutionsrådet ingick fjorton personer varav tio var mullor och de var centrum för alla bestämmelser. Eftersom att de politiska partierna inte hade mandat i revolutionsrådet började de bestämma själva; varje stad och gata hade särskilda lagar som de själva bestämde över. Detta ledde till total kaos.

Trots att Iran vid denna tidpunkt hade en laglig regering och Shapour Bakhtyar var statsminister och den iranska riksdagen godkände den staten. Khomeini, revolutionsrådet och de partier de samarbetade med ville dock störta regeringen och den rådande regimen för att skapa en regim och stat som de skulle leda. Khomeini och revolutionsrådet hade kommit fram till att de ville ha Mehdi Bazorgan, medlem i revolutionsrådet, till statsminister. 

Khomeini utfärdade en befallning som löd: Bazorgan ordnar ett kabinett och ansvarar för en riktig stat där han gör sin plikt gentemot hela landet. I den befallningen betonades det att dess viktigaste uppgift är att förbereda en konstitutions lag och upprätta ett konstituerande parlament och att det parlamentet godkände grundlagen. 

Nu fanns det en laglig regering där Shapour Bakhtyar var statsminister och en annan stat där Mehdi Bazorgan var dess huvudman.

Då Shahen lämnade landet efterlämnade han order till generalstabschefen att armén måste stödja valet av Bakhtyar som statsminister. 

Khomeinis sympatisörer försökte attackera olika departement genom att tända eld på deras byggnader. De arresterade även personer inom myndigheterna som arbetade på de olika departementen. Olika grupper invaderade folks hem och plundrade dem utan att respektera folks integritet. När folk ifrågasatte deras handlingar blev de arresterade eller skjutna. Det fanns inga poliser eller säkerhetsstyrkor för att skydda vanliga människor! Det var ett rent helvete….

8

När Khomeini och hans vänner hade bosatt sig i Frankrike ville olika stater som var motståndare av den iranska regimen och Shahen försöka komma i kontakt med honom. Ett av dessa länder var USA, där president Carters önskan var att skapa en direkt relation med Khomeini i Neauphle-le Chatau. Ebrahim Yazdi som var en av Khomeinis kompanjoner har skrivit en bok om det ämnet (akharin talash – den sista strävan), och i denna bok förklarade han att den 8 jan 1979 har två personer kommit till oss och presenterade sig och sa att de är ombud från president Giscard D. Estaing och har ett särskilt ärende gällande Khomeini. Vi har ett hemligt uppdrag från USAs president. De sa även att Carter vill att Khomeini inte ska vara motståndare av den iranska premiärministern Bakhtyar, trots att de inte har samma ståndpunkt. Dessutom meddelar Carter att Irans Shah skall ut ur landet snart. Då president Carter är så intresserad av att Khomeini skall ta kontroll över landet och skapa ett lugn så fort som möjligt, finns det en stor fara att den iranska armén gör en militärkupp. Carter önskar att den här ”operationen” skall förbli ytterst hemlig. 

Khomeini har sagt (på persiska – Yazdi har tolkat): 

1 – Jag kan inte komma överens med Bakhtyar, han är en olaglig premiärminister och måste avgå. Således accepterar inte den iranska befolkningen honom

2 – Naturligtvis vill vi leva i stillhet och lugn, men om Shahen stannar kvar i Iran får folket ingen lugn och ro, därför finns det inget jag kan göra för att förbättra situationen.

3 – Jag skall säga till mr Carter att det iranska folket inte är rädd för en militärkupp, för enligt rapporter jag har så är en del av arméns ledare överens med oss. 

Om mr Carter vill komma i stillhet till Iran, bör han ordna så att Shahen och Bakhtyar lämnar Iran och att armén börjar samarbeta med mig och mina kompanjoner. Jag skulle också vilja bilda ett revolutionsråd så att befolkningen via det kan dominera landet, annars fortsätter revolten.

Yazdi skev att efter några dagar ringde en telefonväktare till honom och sa att en person vid namn Gary Seke från USAs utrikesdepartement ville tala med mig då den iranska situationen är för farlig. USAs myndigheter är intresserad av att ta kontakt med Khomeini direkt. När jag vidarebefodrade detta till Khomeini, tillät han mig att kontakta det amerikanska ombudet. Första gången vi träffade varandra var den 16 jan 1979, hans namn var Zimmerman. Han var en av USAs diplomater i Frankrike. Han hade ett dokument som han läste upp för mig. Han läste att enligt USAs ambassadör i Iran, William Sullivan, så ville den iranska armén utföra en militärkupp, men general Robert Huyser förhindrade det och det är lugnt för tillfället. Huyser sa att hans land har en önskan att Khomeini ser till så att deras kompanjon i Teheran skapar en förbindelse till arméns högt uppsatta personer, eftersom de är redo för ett samarbete. 

Yazdi skrev att andra gången de träffades var 18 jan 1979. USAs ombudsman sade att hans land tror på Khomeini angående vänsterpartiet, därför att de är farliga och man kan inte kontrollera dem helt. Vänster grupperna kanske skapar en dålig situation och då är det nödvändigt att Khomeini och armén kommer överens.

Yazdi skrev att han talade om Khomeinis åsikt och politiska program, så när Khomeini anländer till Iran skall detta vara ordnat: 

1 – Revolutionsråd som fungerar som ett parlament.

2 – En kortvarig regering där man kan ordna ett manuskript av grundlagen (grundlagsboken).

3 – att man etablerar en konstituerande riksdag så att man får en regim som respekterar allt inom islam.

9

En speciell intervju med Khomeini.

Mr Rosel Cure som var medlem i Englands parlament, fick en intervju med Khomeini när han var i Frankrike. Mr Cure var medlem i Englands arbetarparti och motståndare av monarkin i hela världen. Han var även aktiv inom mänskliga rättigheter och Khomeini sympatisör. Rosel Cure frågade på engelska och Khomeini svarade på persiska med hjälp av Khomeinis kompanjon Kamal Kharazi som tolkade. 

RC – Det är så många människor i USA och Europa som tror att om Khomeini härskar över Iran kommer landet att utvecklas bakåt i tiden ca 500 år. Folket säger att ert agerande är mot modernitet, därför vill jag att Ni berättar om det perspektiv progressiva agerande som Ni vill ha etablerat i Iran!

Kh – Det som ni har hört är inte riktigt sant. De finns de som sympatiserar med Shahen och inte vill ha en islamisk regim och som är nöjda som det är. De är naturligt att de propagerar, men jag skall säga dig att islam är helt jämlikt med modernitet.

RC – Vad tror Ni om mänskliga rättigheter i framtiden?

Kh – Ni bör veta att islamisk suveränitet är detsamma som mänskliga rättigheter.

RC – Vad ska Ni göra med savak i framtiden?

Kh – Den islamiska staten har absolut inte savak

RC – Era motståndare säger att Ni härskar i Iran; kommer kvinnors rättigheter att gå bakåt i tiden?

Kh – Under islamisk stat är kvinnorna fria. De har rättigheter precis som männen. Det som ni påstår är en dålig propaganda mot oss, dessutom garanterar islam rättigheter för alla människor.

RC – Vad har Iran för planer/program i framtiden? Har ni socialistiskt program eller något annat? Kan Ni förklara/utveckla?

Kh – Nej, vi har ingen socialistisk eller kommunistisk regim! Vi har en islamisk regim som handlar om rättvisa, demokrati och frihet.

RC – Hur utövas frihet i shiasekten!?!

Kh – En av shiasektens säregenhet är krig mot orättvisor och förtryck, och att offra sig för frihet och humanitet så att människorna kan leva fritt.

10

Ebrahim Yazdi skev att Ramsi Clark som tidigare var USAs justitiekansler/högste åklagare med Richard Folk som var professor vid Princetons universitet i USA, och en tredje person vid namn Dan Lowje, ombud för kristendomens religiösa organisation har kommit för att besöka Khomeini 26 Jan 1979. Dan Lowje som var välbekant och aktiv mot Vietnamkriget anordnade en intervju med Khomeini. (precis som förut svarade Khomeini på persiska och Yazdi var tolk)

RF – Nu när ni har fått makten i Iran, hur skall ni gå till väga?

Kh – Shiasekten är en symbol för försvar av mänskliga rättigheter. Om en regering i praktiken tillämpar islamisk lag kan vi leva efter mänskliga rättigheter. Vi tror att alla människor är fria och kan acceptera deras religion. Ni bör också veta att en av grunderna i islam är rättvisa. 

RF – Ett av era största bekymmer som har uppstått mellan ungdomar och Er är att islamiska staten inte tolererar deras beteende, särskilt dem som inte är troende samt den som är politiskt lagda åt vänstern.

Kh – Eftersom de inte har fått korrekt information om islam och shiit kan man säga att de är vilseledda då de tror att islam är en religion som sympatiserar med kapitalismen, trots att islams fundament är rättvisa och att alla har rättigheter.

RF – Vi har studerat islamisk kultur noga och vet att Pahlavis regim har förändrat den islamiska kulturen till västlig kultur. Vad skall Ni göra för att den islamiska kulturen skall återkomma och hur reparerar Ni skadan?

Kh – jag ska betona att det som ni precis har förklarat var ursprungligen skillnaden mellan islamiskt prästerskap och Shahen. Ni har bara en synvinkel, trots att vi ser till olika problem och perspektiv som under 50 års tid har kommit till Iran, och därmed blev landet förstört….

 

11

När Khomeini befann sig i Neaufhle-le Chatau kunde många olika journalister besöka och intervjua honom. Bl.a Mohammed H Heikal och Richard Katem. Heikal har skrivit en bok – ”Iran The Untold Story” , likaså Katem – ”Nationalism i Iran”. Heikal besökte Khomeini vid två tillfällen; första gången i Frankrike och andra gången i Iran. Han sa att den här mannen är från sjunde seklet, med gammalmodiga åsikter, hård beslutsamhet och väldigt modig som kunde skapa en god position åt sig själv och samtidigt störta Pahlavis regim. Heikal har skrivit fyra böcker om Iran. Han var även god vän med Nasser – fiende av monarkins regim och sympatisör av Khomeini och hans anhängare. 

Heikal skrev att man kan säga att Iran är helt olik de två största och starkaste länderna, nämligen USA och Sovjet. Deras ambassader var en symbol för två rivalers ö, därför är inget land i hela världen likt Iran i geografisk mening. Iran var från början ett speciellt land med bro mellan öst och väst. 

Det fanns en ambassad i Iran som inte var en vanlig ambassad – den var som en krigsskyttegrav där många politiker och specialistmilitärer stod bakom. 

Vi känner till att 60 % av världens olja finns i persiska viken. Det är den största tillgången till att producera massvis med pengar. Detta är orsaken till att Iran och persiska viken var och är en upprinnelse till politisk makt, som USA har försökt att behålla kontrollen på, likaså Sovjet. De vill komma åt oljan oavsett priset. P.g.a detta skäl vill USA ha kontoll över området och deras regering vara hörsam gentemot Katem. Under Dr M Mossadeghs period (Englands ambassads rådgivare i Iran) var Katem sympatisör av Mossadeghs gruppen som dessutom samarbetade med ”oljans vänner” (sju systrar) och oljemyndigheterna samt var professor i vetenskaplig politik på ett universitet. 

När Katem var i Iran under Mossadeghs perioden började han att skriva om läget i Iran i internationella tidningar. Efter sitt besök hos Khomeini har Katem intervjuat olika personer med olika bakgrund i Iran. Katem har även skrivit många artiklar i olika tidningar om Khomeinis rörelse 1979 (1355) att Khomeinis popularitet mellan olika människor står högst på listan. 

12

I en bok (25 års politisk historia i Iran) har en utav Pakistans ministrar intervjuat Khomeini i Neaufhle-le Chatau. (i denna artikel är inte ministerns namn skrivet)

M – Alla pakistanier är bekymrade över den här situationen även om det i nuläget inte finns något större problem mellan sunni och shiiterna i Pakistan, men min stat är utom sig av oro. Vi väntar därför för att se vilken förändring som kommer att ske och hur det ska påverka relationen mellan sunni och shiiterna.

Kh – Jag hoppas att den här islamistiska rörelsen vinner i Iran och jag är säker på att den kan påverka alla muslimer i världen då den här islamistiska rörelsen är helt i enighet med mänskligheten. Den här rörelsen som vi har startat är en garanti för frihet och självständighet för världens alla muslimer. 

M – Min president frågade hur vi kan hjälpa Er och om Ni tror att vi kan medla mellan Er och Shahen så är vi även beredda att göra det. 

Kh – Relationen mellan mig och Shahen är ej sådan att ni kan medla mellan oss. Han måste avgå så att det iranska folket blir fria.

M – Vi har fått information att det iranska folket har svårigheter och det inte finns någon trygghet. Det finns ingen kommunikation mellan byborna och statsfolket.

Kh – Ni bör tänka på vems fel det är: nämligen Shahen. Vi har mycket olja men Shahen säljer det till Israel och USA. Vi har gått om vete men statstjänstemännen behåller det i reserv. Vi har en bra logik som säger att man inte kan acceptera förtryck bara för att man skulle vilja tro att om en man dör i en kamp mot en hädisk man kommer man direkt till paradiset. Även om man dödar kommer man slutligen till paradiset. 

M – Det shiitiska folket i Pakistan är en minoritet. De iranska situationerna påverkar dem och det uppstår stora problem och de blir helt kraftlösa. 

Kh – Vi har mycket information om den här rörelsen vi har startat ter sig i olika länder. Det påverkar de olika muslim grupperna, särskilt i arabländerna. Vi tänker inte bara på shiiterna utan vi tittar på hela islam. Vi vill ena alla muslimer i hela världen.

13

Dr Yazdis bok ”Den sista strävan” skrevs och Khomeini bestämde sig för att återvända till Iran trots att Bakhtyar var statsman. I ett möte med Ramsi Clark har han fått ett förtoende att USA ska hjälpa honom. Han hade fått information om att arméns ledare har kommit överens med islamiska grupper och att de inte vill ställa till med besvär.

Den 1 feb 1979 stod flygplanen stilla i Teheran (Mehrabads flygplats). Den dagen anordnade en speciell kommitté en stor ceremoni. Många vanliga människor var där för att se på och han blev säkrare på att det är tryggt och att det är fred. Han talade om regeringen och Shahen och sa att vi inte accepterar staten som Shahen skapade eftersom Irans befolkning inte vill ha den regeringen och riksdagen så är den alltså olaglig. Vi skall skapa ett revolutionsråd där de bildar en regering.

I ett tal har han sagt att om hela folket röstar på att en person ska vara Kung så är det bar för en viss period, om folket därefter tycker att Kungens son d.v.s prinsen ska ärva tronen är det fel och orätt. Jag ska därför berätta att vi redan nu vet vilken regim som passar oss bäst, ty varje befolkning får ta kontroll över sin egen situation.

Dagen efter skrev dagstidningarna att revolutionsrådet har bildats, dock under hemligt namn.

5 feb 1979 (15/11/1357) anordnade Khomeini och hans sympatisörer ett möte i Refah skolan där han berättade om regeringen och deras skyldigheter. Han sa: Jag som är en ledare och folkets ombud presenterar härmed er för den nya premiärministern Mehdi Bazorgan. Det var väldigt underligt eftersom Iran hade två premiärministrar och båda två påstod att de var den ”rådande” premiärministern. Bakhtyar inom riksdagen – senaten godkände honom – och Bazorgan som Khomeini introducerade och gjort anspråk på och sagt att han var en riktig statsman. Bakhtyar var säker på att alla giltiga organ var hans sympatisörer, särskilt armén. Huvud armén annonserade dock efter ett möte att demvar helt opartiska mellan regimen och Khomeini och hans följeslagare.

Arméns åtgärd satte punkt för det mesta. Bakhtyars grupp och hela organ i landet blev oförsvarsbara och utan skydd, p.g.a olika gerillaorganisationer (mojahedin Khalgh, gerilla Fadai Khalgh och Tode parti). De började attackera olika organisationer, särskilt armén och dess besättning och de plundrade olika vapendepåer.

14

Arméns flygblad

10/02/1979 (22/11/1357)

klockan 13.15

Den iranska armén har en särskild plikt att försvara Irans självständighet och integritet och få stöd av staten. De har alltid gjort på detta sätt fram till idag, men med observationer till den nya förändringen i landet. Arméns högsta rådgivare kallade till ett möte som började kl. 10.30 på förmiddagen den 22/11/1357. De organiserade sig och bestämde att de skulle förhindra oroligheterna och dödandet. Det annonserades att i nuvarande situation är armén helt opartisk och att armén skall alltid stödja nationen. 27 av militärens högsta chefer signerade detta….

1 – generalmajor Abas Gharabaghi arméns generalstabschef

2 – generalmajor Djaffar Shafaghat högste försvarsledningen, försvars minister

3 – generalmajor Hossein Fardoust chef för speciell informations byrå

4 – generalmajor Hossein Hatam vicearméns generalstabschef

5 – genaralmajor Naser Moghadam vice premiärminister och chef för hemliga polisen

                                                                                                                         (savak)

6 – generalmajor Abdol ali Badreii maktarméns befäl

7– generalmajor Ahmad ali Mohaghefi landsorts polis

8 – generalmajor Abdol ali Nadjimi rådgivare åt arméns generalstabschef          

9 – generalmajor Amir Hossein Rabiei maktflygvapnets befäl

10 – generalmajor Abdol Majid Massoudi Naeini vice försvarsminister

11 – generalmajor Djaffar Saneei maktarméns vice befäl

12 – generalmajor Hossein Djahanban maktmarinens vice befäl

13 – generalmajor Mohamad Kazemi maktarméns vice befäl

14 – generalmajor Khalil Bakhshizadeh chef för femte administrationen i arméns 

                                                                                                                generalstab   

15 – generalmajor Ali Mohamad Khadjehnouri chef för tredje administrationen i 

                                                                                                   arméns generalstab    

16 – general major Amir Farhang Khalatbari arméns vice befäl

17 – generalmajor Djalal Pedjman chef för fjärde administrationen i arméns generalstab

18 – generalmajor Naser Firouzmand vice armés generalstabschef

19 – generalmajor Mousa Laridjani chef för första administrationen i arméns generalstab

20 – generalmajor Mohamad Rahimi Abkari förvaltningschef i arméns generalstab

21 – generalmajor Reza Tabatabaei Vakili inspektor i arméns ekonomi administration    

22 – generallöjtnant Kabir arméns åklagare

23 – generallöjtnant Parviz Amini Afshar chef för andra administrationen i arméns 

                                                                                                                   generalstab

24 – generallöjtnant Mohamad Farzam chef för sjunde administrationen i arméns 

                                                                                                                generalstab

25 – generallöjtnant Manoucher Khosrodad flygvapnets befäl i armén

26 – admiral Habib Allahie marinkårs befäl

27 – admiral Asadolah Mohsenzadeh vice maktmarins befäl

Enligt högste generalstabs befäl hade det här flygbladet distribuerats via iransk radio – tv – och tidningar. Den här åtgärden mot armén var grundstenen till revolutions gruppen. Efter endast en timme attackerade de revolterande alla militärförläggningar och stal mängder med vapen. Några utav de högt uppsatta generalerna blev mördade. Faktum är att efter bara några timmar var iranska armén utplånad och olika grupper härskade över den iranska huvudstaden. Originalplanen var att mörda, plundra och förfölja oskyldiga människor. Allting skedde under svåra oroligheter. På eftermiddagen den 22/11/1357 var monarkin helt avskaffad.

15

02/03/1979

15/11/1357

                                                             I Guds namn

Ers excellens, herr ingenjör Bazorgan. Enligt revolutionsrådet och under förevändning min rätt till arbete om religiös och Guds lag och den allmänna opinionen av den iranska nationen, som genom flera stora demonstrationer i olika iranska städer visa upp mig. Enligt mitt förtroende till Er överlämnar jag en speciell uppgift, att Ni ska skapa en provisorisk regering. På detta sätt ordnar Ni allt och upprättar ett bra system för landet.

1 – gå till ett referendum och rösta om att förändra regimen till att bilda en islamisk republikansk iransk regim.

2 – etablera ett konstituerande parlament där människor kan rösta via den, där parlament mandaten godkänner en grundlag för ett nytt system. (Islamiska republiken)

3 – anordna ett val så att folk röstar för riksdagsmandaten enligt den nya grundlagen.

4 – Ni bör ta hänsyn till mina åsikter och acceptera ministrarna. Jag är säker på att alla tjänstemän, armén och alla andra människor samarbetar med den nya staten. Jag önskar Er regering all lycka.

                                            Rouh allah al mousavi al Khomeini

16

När rörelsen började i Iran och monarkin tillslut föll var det mellan 1977 – 1979.

USA (Carter) stödde rätten om mänskliga rättigheter i tredje världen. Särskilt Iran och dess Shah var under hård press. Detta var orsaken till att grupper i Iran arbetade mot införande av mänskliga rättigheter. Det var konstigt, för faktum är att det var Shahen som började bilda en revolutionsrörelse eftersom att han trodde att deras suveränitet var så stark. Han tänkte att om det sker lite förändring och man öppnar det politiska klimatet mer så försvinner problemen mot regimen i och med att man öppnar dörrarna till frihet och demokrati. Förändringen av det politiska klimatet öppnade många vägar:

1 – Några av det politiskt aktiva människorna som suttit fängslade blev fria.

2 – Det uppstod en bra reform till bedömnings systemet.

3 – Censuren mot massmedierna blev mindre och resultatet av det ledde till att motståndare till monarkin minskade. Några av de europeiska författarna skrev om rörelsen och de kom fram till tre orsaker:

1 – Några advokater, domare och författare började förklara via flygblad om huvudslagen – Savaks våldsamhet och kritik mot statspolitiken.

2 – Efter två års tid började somliga av de i högsta prästerskaps sällskapet i Ghom att protestera mot myndigheternas beteende – särskilt när det publicerades ett brev mot Khomeini i tidningen Ettelat.

3 – Olika demonstationer och generalstrejken, där el och olja var det viktigaste (1979). Några av forskarna tror att det viktigaste var:

A – Inblandningen av USAs myndigheter (som vi idag vet var ett stort misstag)

B – Shahens landsflykt.

C – Offentliggörandet av arméns neutralitet.

D – Befolkningens generella omedvetenhet.

17

25/02/1979

10/11/1357

Order till Hojatolislam herr Sadegh Khalkhali

                                                            I Guds namn

Excellens Hojatolislam, herr Sadegh Khalkhali

Härmed får ni i uppdrag att närvara vid domstolen där de anklagade och fängslade ställs inför rätta, och efter alla förberedelser döma dem enligt sharia (islamiska lagar). 

 

                                                                                                   Rohollah Khomeini

18

En resumé av ett franskt dokument:

George Ball, Harold Brown och Zbigniew Bezenski bestämde sig för att planera en militärkupp mot statsmannen Bakhtyar eftersom de ville att Khomeini skulle härska över Iran, i och med det möjliggjorde de den situation som ledde till att presidenten skickade general Hoyser till Iran för att hjälpa Khomeini och hans anhängare. Khomeini ville att den iranska armén skulle ut ur bilden eftersom en stor del av Irans generaler var helt emot Khomeinis system och de accepterade inte att det kom en grupp mullor som befattnings revolutionsråd och härskade över alla iranska organisationer. 

Enligt tidningen Finantional Time har general Gharabaghi (chef över generalstaben) och en utav hans biträden (via general Hoyser) sett till att Khomeini kunde härska över Iran. General Hoyser har via order från president Carter gått till Iran och skapat en position så att armén har gått ut ur kampen och Irans armés huvudofficér annonserade att armén är helt opartisk i det här nya läget som har vuxit fram. 

General Hoyser såg till att många av arméns officérare som undertecknade överenskommelsen (om att armén är opartisk) blev avrättade eller satta i fängelse, några lyckades dock fly till andra länder. 

När Hoyser blev säker på att de militära var i deras ”klor”, och Khomeinis grupp blev”vinnarna” överlämnade han Iran i deras makt.

19

I det här avsnittet skall jag förklara hur Khomeini tog hänsyn till den iranska befolkningen och vilken åsikt han hade om det iranska samhället.

När han hade varit i Frankrike talade han om det iranska folket och berättade hur de kan bygga upp ett bra samhälle som är en social demokrati där alla människor kan ha det bra och där det inte finns plats för stora klasskillnader. Khomeini anklagade alltid monarkins regim för att vara de som bestämde över alla myndigheter och att de inte tänkte på människornas situation, att en stor del av iranierna är fattiga och att många av de stackars barnen varken lever ett bra liv eller har en bra skolutbildning. 

Trots att Iran är ett rikt land finns det en stor del av befolkningen som är fattiga och det beror delvis på att Shahen och myndigheterna lyssnade på USAs myndigheter och högt uppsatta personer. De planerade att skövla allt och vi kan inte tolerera att de gör så här mot oss. Mitt land är rikt och Irans förmögenhet bör tillhöra folket. Myndigheterna borde se till att vattnet, elektriciteten och oljan ska vara gratis så att människorna kan använda det utan att behöva betala för det.

Jag vill be Er läsare av denna bok, att tänka på vilket anförande av dessa ord som utan innehåll i världen har skapat en spännande situation som människorna följer.

Människorna som följt detta blev glada av Khomeinis debatt och vice versa, arga på Shahen och andra högt uppsatta personer.

Khomeini har sagt att vi har olja och gas, som de ansvariga säljer jättebilligt till USA. Dessa vinstpengar går direkt in på Shahens privata konto, trots att pengarna tillhör folket, alla iranier som är aktieägare.

Alla personer som hörde Khomeinis tal fick för sig att dem monarkistiska myndigheten var fuskare/falska, även fast hans tal inte var sanningsenligt.

Khomeini har gång på gång sagt till alla iranska generaler, att om de började samarbeta med Khomeini gruppen kan de vara säkra på att bli bra behandlade med respekt. Alla människor i världen uppfattade det som att allt skulle bli bättre redan första dagen efter det att de undertecknat arméns flygblad. Många människor hade tänkt åka hem, men revolutionsgruppen arresterade många utav dem och de blev satta i fängelse. Redan efter en dag blev en del av dem avrättade, trots att Khomeini via Daryosh Forohar hade en särskild säkerhetsplan för arméns generaler.

Tre viktiga personer talade om den här säkerhetsplanen:

1 – Abol Hassan Banisadr (första presidenten efter den iranska revolutionen)

2 – Överste Tavakoli (samarbetade med revolutionsgruppen)

3 – Dr Karim Sanjabi (utrikesminister i första revolutionsstaten)

20

Den dagen som Khomeini utsåg Mehdi Bazorgan till premiärminister och beskrev vad hans uppgifter skulle vara, var ett direktiv för det iranska folket utan att Khomeini tog hänsyn till människornas benägenhet eller frågade folket vad de tyckte.

Han skrev att staten har i ärende att ordna ett referendum, där folket röstar om de vill ha en monarkistisk regim eller islamisk republik. I en intervju hade han annonserat att han skulle rösta för islamisk republik. 

Det var naturligt i den här situationen att människorna absolut inte visste vad de skulle göra. Beväpnade ungdomar började demonstrera mot monarkins sympatisörer och de hatade människorna som var emot den islamiska republiken.  Det märktes tydligt att ingen vågade rösta på monarkins regim, särskilt då många av monarkins sympatisörer hade suttit fängslade och några blivit avrättade för den sakens skull. 

Khomeini hade bestämt sig för att inrätta en islamisk regim. Han hade en dröm att han ville bli ”chef” (khalife) för alla islamiska länder och skapa en likadan regim som fanns 1400 år tidigare. 

Ayat Allah Montazeri har skrivit: När Khomeini kom tillbaka till Iran ville han att alla islamiska folk i hela världen skulle vilja ha en islamisk regim och acceptera att Khomeini är den största (emam), bland alla olika islamiska länder. Att människor i de olika islamiska länderna skall starta en revolution och störta regimen och begära att Khomeini ska skicka en ombudsman till deras länder. På så sätt skulle han regera över hela den muslimska befolkningen i världen. 

21

Grundlagen i varje land visar hur man lever under ett tydligt system och hur befolkningen lever under ett demokratiskt eller diktatoriskt styre/regim.

Hur mycket tar grundlagen hänsyn till mänskliga rättigheter och folkets prestige?

Hur ser man till att man får frihet och lever säkert, eller välfärd?

Framförallt hur deltog människorna i planeringen och undersökningen?

Lagen måste förklaras på det sättet att alla skall kunna uppfatta den, enkel och belysande så att säga! De lagarna som finns i Irans islamiska republik har absolut inte sådana kvalifikationer. Värst är att de lagarna inte är folkets vilja, då människorna i Iran alltid anordnade demonstrationer och sa att de ville ha mer demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. De vill ha en stark och pålitlig riksdag som ska bildas genom folkets röster, och dessutom ha en regim utan speciell ideologi. Befolkningen vill först rösta på ett konstituerande parlament, där en ombudsman bestämmer grundlagen enligt folkets önskan. Tyvärr hann Khomeini fatta egna beslut och redan utse en premiärminister innan människorna hann framföra sina önskemål. Premiärministern måste lägga fram ett speciellt lagförslag för den islamiska republiken till parlamentet och dess ombudsman ta ett beslut om den lagen som ska godkännas. 

Jag vill be Er läsare att tänka på det perspektivet som har kommit fram, att plötsligt försöka behärska en sådan stor och orolig situation som har uppstått. Det iranska folket visste inte vad de skulle ta sig till. En del ungdomsgrupper som var beväpnade var ”makthavarna” på gatan. Olika gerillagrupper som sympatiserade med Khomeini ockuperade departementen och iranska ambassaden i olika länder. De började kontrollera allt och skapade besvär för alla myndigheter. Det var en konstig situation, alla som hade ett långt skägg var mer eller mindre som en ledare. Skägget var symboliskt och visade vilka som var Khomeini trogna. 

Gatorna var fulla av människor med förbundna händer och ögon (som i exil), trots det blev de fästade via rep till varandra och en ung man som var beväpnad tog tag i repet och drog, utan att folk fattade varför. Vad ska de göra, vart ska dom gå?

Framförallt visste de aldrig vem som var ansvarig för detta!

Det fanns grupper som hade på sig likadana kläder som militärerna och dessutom var beväpnade (utan att i själva verket vara militärer) som var medlemmar i en vänster partisk grupp, som började kontrollera hela den norra delen av staden, utan att de hade tillstånd. De började ofta via hot öppna portar och gå in till folk och hota människorna. De sökte igenom folks personliga ägodelar och stal saker såsom juveler och utländsk valuta, och arresterade dessa människor i deras hem.

Om någon vågade sig på att fråga varför de har brutit sig in i deras hem, fick de oftast ett skott i huvudet istället för ett logiskt svar…

Många av de personer som mördades runt denna tidpunkt var de som hade ett foto av Shahen eller Drottningen hemma eller de som hade arbetat för Shahen eller hovet. 

Ingen av de mördade har varit ansvarig för sitt öde. Det var tillräckligt att de öppet visade att de var sympatisörer av monarkin för att bli mördade eller fängslade för att tillslut bli avrättade. 

Khomeini var i sådan position att han ordnade ett referendum så att folket beviljar regimen och visade vilken regim som är tillåten, en monarkistisk regim eller islamisk republik…

Naturligtvis var människorna för rädda för att rösta emot Khomeinis åsikter. Trots att folket inte visste vad en islamisk republik innebar blev de påtvingade att acceptera det.

22

Revolutionsrådet

Khomeini befann sig i Frankrike när Ayatolah Morteza Motahari som var en utav revolutionsledarna i Teheran började skapa en speciell grupp som bestämde inom olika områden i politiken. Han skrev en lista och skickade till Khomeini, där det stod vilka inom revolutionsrådet som kommer överens med varandra och vilka personer som är för ett samarbete. 

Motahari inbjöd några personer till ett möte och intervjuade dessa personer, och valde därefter ut de som accepterade deras ”arbete”. Revolutionsrådet var en hemli grupp människor och de samlades en gång i veckan. Deras första sammansättning var:

1 – Morteza Motahari

2 – Taleghani

3 – Montazeri

4 – Hashemi Rafsanjani

5 – Dr Beheshti

6 – Mahdavi Kani

7 – Dr Bahonar

8 – Mousavi Ardebili

9 – Abolfazl Zanjani

10 – Mehdi Bazorgan 

11 – Dr Sahabi

12 – Ebrahim Yazdi

13 – Ahmad Sadr Haj Seied Javadi

14 – Mohandes Katiraei

15 – Dr Abas Sheibani

16 – Ezat Alah Shabi

17 – Sartip Masoudi (general)

18 – Sar Lashgar Gharani (general)

När Mehdi Bazorgan blev utnämnd till statsminister och några andra utav medlemmarna ur revolutionsrådet blev utsedda till olika ministrar gick de ut ur gruppen. Revolutionsrådet tog då in några nya personer för att ersätta de som gått ur gruppen. Dessa personer var:

1 – Bani Sadr

2 – Ghotb Zadeh

3 – Mohandes Mousavi

4 – Khamenei

5 – Dr Peyman

6 – Djalali

Denna grupp samarbetade med Khomeini som i ett parlament. Revolutionsrådet var verksamt fram till första dagen som riksdagen blev verksam.

23

När referendumet avslutades, blev Khomeini och hans grupp säker på att den islamiska republiken blivit registrerad och monarkin avskaffad. Med armén upplöst var han nu härskare över landet som såg till att domstolen upplöstes. Khomeini var rädd för att domstolen skulle vidta åtgärder därför försökte han få den stängd. Revolutionsrådet annonserade ut att högsta domstolen är stängd tills nästa meddelande kommer, och i annonsen framkom det att Dr Beheshti är ny chef vid högsta domstolen och han har makten att utse nya domare som kan införa en ny stadga. Efter en dag utsåg revolutionsrådet en ny högsta åklagare vid namn Mousavi Ardebili. Båda två var bara mullor och hade ingen juridisk utbildning, men de var Khomeinis vänner. Därefter tog revolutionsrådet speciell hänsyn till advokat samfundet; eftersom advokat samfundet hade anordnat en stor konferens och inbjudit alla jurister i hela staden för att öppna en stor diskussion om Khomeinis regim och deras handlingar och vilka sätt som är lagliga för att få demokrati och frihet. Advokat samfundets beteende och handlingar var inte något som Khomeini eller revolutionsrådet godkände.

När detta hände annonserade revolutionsrådet ut att advokatsamfundet är stängt, och en beväpnad grupp ockuperade stället. Några ur styrelsen blev arresterade, blev satta i fängelse i många år och några tvingades flytta utomlands och gå i landsflykt. 

Det blev en revolutions åklagare och en revolutionsdomstol istället för advokat samfundet och alla personer som ifrågasatte detta blev arresterade eller avrättade.

24

Under tiden Khomeini var i Frankrike, sa han till människorna som besökte honom varje dag efter bönestunden att han skulle befria iranierna från diktaturen och skapa riktig demokrati så att iranierna kan leva som dom behagar. Han talade alltid om ett konstituerande parlament som kan godkänna en grundlag så som folket önskar. 

När han utsåg Mehdi Bazorgan till statsminister skrev Khomeini att en statsminister måste framförallt skapa ett konstituerande parlament så att människorna kan rösta fram de ombud de vill ha och att mandaten tar hänsyn till majoritetens vilja och godkänner en grundlag som folket är nöjda med. 

När Khomeini befann sig i Frankrike talade han med en man vid namn Hassan Habibi

Habibi och några jurister tog fram ett grundlags manuskript så att när de kom till Iran, kunde de komma med förslag till det konstituerande parlamentet.

Hassan Habibi och två välbekanta jurister Abdolkarim Lahidji och Nasser Katozian började studera olika Europeiska grundlagar. De gjorde tillslut i ordning ett förslag, där lagen omfattade ett parlament, en president, en statsminister och en juridisk organisation ungefär likadant som i andra demokratiska länder.

När Khomeini skapade en tillfällig regering gav han förslaget till regeringen för att sedan skickas till parlamentet för att godkännas.

Förslaget blev godkänt av Khomeini, regeringen och revolutionsrådet. Nu måste regeringen skapa ett konstituerande parlament och deras ombudsmän godkänna grundlagen för Iran. 

En del av Khomeinis vänner som kände till grundlagen godkände den via det konstituerande parlamentet, och det tillkom en demokratisk lag så som regeringen förpliktas att det går till ett riksdagsval. Vid riksdagsvalet skulle befolkningen rösta direkt på vilka ombudsmän de ville ha. Det föreföll sig naturligt att Khomeini inte kunde stå kvar som en ledare och diktator, så situationen blev svår mellan folket och Khomeini. Det blev en stor distans mellan Khomeinis åsikter och vanliga människor.

Revolutionsrådets medlemmar som var överens med Khomeini anordnade ett möte där de kunde ändra hans åsikter. De bjöd in till en presskonferens den 11/06/1980 (02/04/1358) för alla myndigheter och journalister från hela världen var där. Khomeini talade om en komplott och sade att han tror att en farlig situation kommer att växa fram om de ska vänta på att regeringen ska skapa ett konstituerande parlament som ska godkänna grundlagen. Jag har rapporter om att dessa grupper som inte är överens med oss vill komma till parlamentet som ombud. Några människor som inte tror att den islamiska lagen är passande för dagens Iran skulle vilja blanda olika åsikter, och det innebär inget gott för Islam och shiit.

Khomeini ville absolut opponera sig mot det konstituerande parlamentet och sade till myndigheterna: NEJ, vi behöver inte det här parlamentet som vissa människor kan sabotera och godkänna en annan åsikt som är emot Islam. Jag bestämmer allt själv!

Det anordnades då ett möte med 60 personer som var mullor.

1 – Namnet på mötet var Sakkunnighets parlamentet

      ( majlese barrasi nahaei ghanoone asasi)

2 – Perioden enligt stadgan var bara en månad.

3 – De människor som enligt Khomeinis order har suttit med på mötet, har fått i ärende att godkänna lagförslaget.               

Det parlamentet stod för saker som var emot befolkningens åsikter. Ingen person vågade säga emot för att Khomeini hade sagt att de som var emot det parlamentet, och emot islam och shiit lagen, de skulle bli arresterade av beväpnade ungdomar som stod redo att lyda Khomeinis order.

Medlemmarna ur revolutionsrådet valde en styrelse;

1 – mulla Montazeri chef, ordförande

2 – mulla Dr Beheshti viceordförande

De gick till Khomeini och förklarade att förslaget hade helt annorlunda åsikter än de. Montazeri sa att Vi behöver en lag som visar att vi har en speciell person som är högsta ledare (landets religiösa ledare). P.g.a detta måste vi ändra lagen och trots att Khomeini hade undertecknat/godkänt förslaget så accepterade man detta argument. 

Det ledde till att parlamentet började ändra lagarna.

Enligt den stadga som revolutionsrådet och regeringen hade godkänt så hade de inte fått i ärende att ändra lagarna utan bara att godkänna lagförslaget. De ignorerade de ärende de 

hade fått och istället började ändra lagarna som hade stora skillnader med förslaget. De presenterade en grundlag som sa att Allah har skickat ett särskilt ombud till Iran.

25

Sakkunnighets parlament

Montazeri skrev att första dagen som det här parlamentet var i drift, kom statsministern till styrelsen och lämnade över lagförslaget till oss och sa att den här skrivelsen har blivit undertecknad av Khomeini, revolutions medlemmar och ministrar, så Ni bör godkänna den så fort som möjligt så att regeringen kan behandla den under den vanliga stadgan. Dessutom så har regeringen och revolutionsrådet sett till att det finns en speciell förordning som vi måste ta hänsyn till: att en period från början till slut bara är en månad (30 dagar). Från den dagen som myndigheterna öppnade en diskussion om sakkunnighets parlamentet blev det en stor skillnad mellan olika grupper. Folket hade förväntat sig en demokratisk lag, via ett allmänt val som går till det konstituerande parlamentet och deras medlemmar kan skaffa mandat i dess parlament och diskutera sina åsikter. Khomeini ordnade ett speciellt möte med några mullor, följdaktlingen kunde inte olika politiker skaffa mandat och olika grupper blev arga och påbörjade motsättningarna.

Montazeri skrev att Iran är ett muslimskt land, och vi skulle vilja etablera en shiitisk religion stat och då är det nödvändigt att det bara är mullor som är expert på islamiska lagar som är medlemmar i parlamentet. De kan bara studera och ta hänsyn till islamiska lagar och godkänna en grundlag som passar oss. 

Om Ni tar hänsyn till den här perioden och studerar dagens atmosfär, förstår Ni varför Khomeini och mullorna var så förvirrade att de skapade en regering så fort som möjligt, eftersom folket i Iran började vakna upp. Iranierna förstod efter några månader vad som håller på att hända, men då var det försent. Mullorna fick hjälp av några utomlands som var experter på militära system och startade en stor grupp militär poliser som på persiska heter Sepahe Pasdaran. De härskade över allt, folket kunde därför inte visa att de är emot Khomeinis åsikter. Allt hände under en beväpnad regim.

26

Landets religiösa ledare

Högsta ledare

Montazeri har skrivit att lagförslaget inte hade kommit till om det inte vore för landets högsta religiösa ledare, trots att mullorna hade en speciell åsikt att de måste bevilja ett lands religiösa ledare att utse alla myndigheter, även en president.

Montazeri la sedan fram ett förslag om landets religiösa ledare som mullorna godkände. Det här fallet bidrog till att mullorna fick anledning till att bilda en  särskild regering och det uppstod maktkamp mellan olika politiska grupper. Mullorna som är likasinnade som Montazeri ville ha en man som härskar som en ledare över hela landet (Emam), en religiös vetenskapsman (marjaee taghli) som alla muslimer måste lyda under. Det skulle förefalla naturligt att han skulle godkänna alla lagar som praktiseras i landet, grundlagar eller vanliga lagar, annars är de inte giltiga. 

Sakkunnighets parlament (majlese barrasi nahaei ghanoone asasi) godkände att Khomeini är landets högsta religiösa ledare, han är den religiösa vetenskapsmannen (marjae taghlid) för alla muslimerna. Den grundlagen förordnade så att alla organ blev påtvingade att lyda honom.

Alla officiella myndigheter såsom riksdagen, regeringen och den dömande makten eller presidenten och det vanliga folket måste gå den vägen som ledaren visar, annars kommer de att straffas.

Den grundlag som härskar den islamiska republiken Iran har tre äkta organ som är:

1 – verkställande makt

2 – lagstiftande makt

3 – den dömande makten

Presidenten är bara chef över den verkställande makten, men alla olika organ är påtvingade att lyda högsta ledaren även presidenten.

Riksdagen har ingen makt då det finns ett annat organ som heter Shoraie Negahban (lagens väktarråd) som består av tolv personer som högsta ledaren har utsett, d.v.s. Khomeini. Sex av dem är religiösa vetenskapsmän och resten är jurister. Det organet är enligt grundlagen ett självständigt organ som övervakar riksdagens handlingar.

Organet har två viktiga uppgifter.

Första uppgiften:

A – De som vill bli valda och skaffa mandat måste gå till det här organet och presentera sig.

B – De måste visa att de tror på landets högsta ledare och att de lyder honom.

C – Att man är muslim.

D – Att man inte hade arbetat inom någon myndighet i den tidigare regimen.

Lagens väktarråd skulle förbereda en lista på dessa människor så att man var säker på deras behörighet. De som väljer måste ta ett namn ur listan annars är det olagligt. 

Andra uppgiften:

Det organet övervakar alla skrivelser som kommer in till riksdagen, om organet inte godkänner en skrivelse till riksdagen så är den olaglig.

Riksdagen är aldrig en fri eller ett självständigt organ som kan följa de riktlinjer som befolkningen vill att den ska följa.

Om Ni uppmärksammar den kombination som Irans islamiska republik följt, förstår Ni,  att den är unik, där man följer en särskild grundlag som bara har en makthavare, landets religiösa högsta ledare – Khomeini. En väldigt svart diktatur.

Straff lagen:

Bestraffnings lagen kommer från 1400 år tidigare, t.ex stenkastning, avrättning, amputation och tortyr.

När Khomeini befann sig i Frankrike talade han alltid om att han skulle skapa en regering i Iran son innebar demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, trots det så införde han den gamla bestraffningen och folk blev förda bakom ljuset. 

27

Amir Entezam och

Majlese barrasi nahaei ghanoone asasi

Amir Entezam var vice statsminister vid Bazorgans kabinett, och har nu suttit i fängelse i mer än 24 år. Han har skrivit en bok i fängelset där han förklarar varför han blev fängslad och suttit där sedan dess. 

Efter tre månader blev han tvungen att avgå ur kabinettet bara för att mullorna inte var överens med honom. Han blev då ambassadör i Sverige i juni 1980.

Amir förklarar i sin bok att han i december 1980 fick ett fax från utrikesminister Sadegh Ghotbzadeh där han kallar honom till Teheran för ett möte.

Amir skrev att det var den 17 dec 1980 han var redo att åka till Iran. Vid 22-tiden samma kväll ringer Sveriges utrikesminister honom och sa att de har fått en rapport att den islamiska republikens myndigheter har gjort en komplott mot dig. Jag rekommenderar dig att inte åka tillbaka till Iran i nuläget. Amir svarade: Jag är mycket tacksam för Ert telefon samtal och Ert engagemang men jag måste åka tillbaka till Iran. Sveriges utrikesminister varnade honom en gång till och förklarade situationen igen och sa att han är säker på att Amir kommer att få stora problem och bör därför tänka igenom om han verkligen ska åka tillbaka.

Amir skrev att han i sin vildaste fantasi inte hade trott att mullorna skulle utsätta honom för en sådan komplott. Statsminister Bazorgan var inte medveten om komplotten och det förklarar varför Amir tillslut åkte tillbaka. Amir tänkte att statsministern är min vän och om kallelsen innebär fara för mitt liv så kommer han att ringa och tala om det och varna mig att vara försiktig och att inte åka hem nu.

Vid den här tidpunkten var mullornas organisationer starkare än statsorganet och de gjorde den här komplotten utan att regeringens medlemmar begrep vad som pågick.

När Amir kom till Iran förstod han att statsministern inte visste någonting om kallelsen han fått, och att mullorna hade sett till att det gick till så, via vice utrikesministern Kharazi. Det var han som hade ordnat denna fälla.. 

Dagen därpå var Amir på flygplatsen och begav sig därifrån till statsdepartementet. Där fick han veta att han inte fick besöka statsministern för att denne var upptagen. Han ringde då till utrikesministern men då svarade vice utrikesministern (Kharazi) i hans telefon. Amir frågade var Ghotbzadeh befann sig och Kharazi svarade att utrikesministern sitter i ett möte, men kan du komma till oss imorgon kväll vid 21-tiden? 

– Varför klockan nio på kvällen?

– För att utrikesministern har mycket att göra på dagen!

Amir började tvivla lite och ringde därför statsministern. Då statsministern hörde att det var Amir som ringde frågade han honom direkt varifrån han ringde. Amir svarade att han var i Teheran. Statsministern talade högt och frågade honom varför han hade kommit tillbaka till Iran utan att fråga honom först. Amir svarade: Eftersom att Ghotbzadeh skickat en kallelse till mig bjudit in mig för en konsultation. Statsministern sade då till Amir att han förväntar sig att han kommer till honom imorgon kl.10. ( den visiten blev dock aldrig av)

I enlighet med Kharazis inbjudan gick jag till utrikesdepartementet exakt kl. 21. När jag kom in till hallen ropade en person på mig och gav mig ett brev som hade skrivits av

revolutionsåklagare där det stod att jag måste följa med den man som har lämnat brevet till revolutionsdomstolen. Där stod tre beväpnade män som häktade mig. Vi åkte därefter till revolutionsåklagar departementet där en man vid namn Mohamadi (Naser Aladpoush) väntade på mig. Han började fråga mig om olika saker och jag var fortfarande förvånad och ur gängorna. Klockan tolv på kvällen såg han till så att en grupp beväpnade män tog mig till USAs ambassad och häktade mig där. ( ambassaden var ockuperad av revolutions ungdomar)

Enligt en massa skrifter har Amir Entezam begått en stor synd som Khomeini och mullorna inte kan blunda för. Det var därför han straffades. Han tänkte att staten ordnar ett dekret som kan upplösa Majlese barrasi nahaei ghanone asasi. (Sakkunnighets parlament)

De hade ett speciellt ärende att godkänna lagförslaget och inget annat, trots att mullorna som härskade i detta samhälle var av annan åsikt. 

1 – lagförslaget har undertecknats av Khomeini, regeringen, revolutionsrådet och några av landets högst uppsatta mullor

2 – enligt regeringen var dekret tiden bara 30 dagar då de måste sluta sin aktivitet och ordna allt

3 – de har ingen laglig rätt att ändra texten

När de samlades på mötet skrev de om texten som var i lagförslaget och som gick emot folkets önskemål. Tidsfristen som var på en månad hade gått ut och de bestämde att tidsfristen skulle vara på tre månader istället. 

Framförallt skapade de en lag som sa att landet behöver en religiös högsta ledare och den lagen var naturligtvis Khomeini och de övriga högsta mullorna mycket nöjda med.

Amir Entezam gick helt emot deras linje. Han kom med ett förslag till regeringen att de skulle godkänna ett dekret så att församlingen upplöses.

Detta tog mullorna som en stor synd gentemot dem.

28

Kombination av revolutionsrådet

Ayatollah Montazeri skrev i sin memoarbok: När Khomeini var i Frankrike ville han skapa ett revolutionsråd bestående av de människor som han kommer överens med och är likasinnade. Han talade med några av dem som kom från Iran för att besöka honom, däribland Mehdi Bazorgan, Karim Sanjabi och mig (dvs Montazeri). Den som stod honom närmast var dock Dr Yazdi som var hans rådgivare. De godkände ett antal personer från en lista som har skrivits ihop av olika personer i Tehran och skapade det första revolutionsrådet bestående av:

1 – Ayatollah Mousavi Ardebili

2 – Ayatollah Dr Beheshti

3 – Ayatollah Mahdavi Kany

4 – Ayatollah Taleghani

5 – Hojat al islam Khamenei

6 – Hojat al islam Hashemi Rafsanjani

7 – Mehdi Bazorgan

8 – Abolhassan Banisadr

9 – Sadegh Ghotb Zadeh 

10 – Abas Sheibani

11 – Moein Far

12 – Hassan Habibi

13 – Ezatalah Shabi

14 – Ebrahim Yazdi

Huvudregissören var Ayatollah Beheshti. Revolutionsrådet härskade över landet och de delade ut olika arbets uppgifter mellan sig själva, till exempel:

Dr Beheshti var revolutionsråds regissör

                          vice ordförande för sakkunnighets parlament

                          chef för högsta domstolen

                          chef för revolutionspartiet

Mahdavi Kany var chef för hela central kommittén

                               ordförande för alla olika kommittéer 

                               ordförande för mullornas societet

                               premiärminister

Mousavi Ardebili var högsta åklagare

Moein Far var chef på ett oljebolag och riksdagsman

Khamenei var viceminister på försvarsdepartementet och President

Hashemi Rafsanjani var viceminister på inrikesdepartementet 

                                       ordförande i riksdagen

                                       president för ett speciellt organ som  

                                       heter majmaee tashkise maslahat

Dr Yazdi var vice premiärminister vid revolutionsrådet

                      utrikesminister och riksdagsman

Ghotb Zadeh var utrikesminister

                            chef för propaganda organisationen Radio och TV

Hassan Habibi var rådgivare åt högsta ledaren

                              vice president

                              premiärminister

Mehdi Bazorgan var premiärminister och riksdagsman

Abolhassan Banisadr var president

Ezatalah Shabi var riksdagsman

Ayatollah Montazeri blev vice högsta ledare och Ahmad Khomeini (Khomeinis son) blev i princip kronprins. Khomeini som var landets högsta ledare var dessutom väldigt gammal. Han satt mest i ett rum och var inte så aktiv. Alla myndigheter som ville besöka honom blev tvungna att gå till Ahmad Khomeini och tala med honom istället. Detta ledde till att det växte fram en stor distans mellan Khomeini och det vanliga folket. Följaktligen blev det så att Ahmad Khomeini blev en instans mellan folket och landets högsta ledare. Så småningom bildade Ahmad Khomeini, Hashemi Rafsanjani och Khamenei en slags makttriangel grupp mot andra myndigheter som ville sätta sig upp mot Khomeini. Den viktigaste gruppen var Beheshtis grupp som ville ordna en enskild grupp för sig själv. Detta gjorde så att det blev maktkamp mellan olika etablerade grupper och konsekvensen av detta var att de gick till strid mot varandra.

De olika grupperna hade ett program som gav dem möjligheten att driva ut andra ur grupperna, därför uppstod det så kallade ”TROR”. 

De som var emot Beheshtis grupp dödades först, däribland Ayatollah Motahari och Ayatollah Taleghani. Taleghani förgiftades i sitt eget hem och Motahari dog av att skott avfyrades mot honom, mitt emot en religiös skola vid namn madrese Sepashalar. 

En annan grupp ville bomba Beheshtis grupp och gjorde således det. Beheshti, hans kamrater och hans sympatisörer hade samlats vid revolutionspartiet när de dödades av att stället bombades. 

29

Ayatollah Montazeri skrev i sin memoar om de allmänna morden 1988 (1367) i Irans alla fängelser. Khomeini beordrade att alla som satt fängslade skulle avrättas. Han skrev ett brev som löd:

 

                             Besmeh laheh rahmaneh rahim

Intrigmakarna (dvs mojahedine khalgh) har  aldrig har trott på Islam och de vill verkligen inte vill vara muslimer. Deras ledare säger att de är muslimer, fast de ljuger. De samarbetade dessutom med de irakiska myndigheterna mot Iran. Jag tror och tycker att det är brottsligt, att de ”krigar” mot Allah. Jag dömer därför alla dessa personer till döden! Jag tror att ha förbarmande med dessa personer är att vara lättrogen. Den islamiska bestämdheten mot Allahs fiender är en stor principsak för shiasekten. Således önskar jag att Ni försöker behaga Allah så att han blir nöjd. Jag ska säga er att de som ska döma dessa personer måste vara stark och inte tvivla på deras skuld eftersom tvivel mot islamiska temats bedömning är samma sak som att blunda för martyrernas blod.

Rouh Allah al mousavi al Khomeini

Montazeri skrev att det inte hade skrivits något datum på brevet men att Ahmad Khomeini på baksidan av brevet hade skrivit: 

Min storsinta fader (hazrate emam) 

Ayatollah Mousavi Ardebili, angående fatwan (religiös dom som har vunnit laga kraft) har jag tre frågor gällande Er dom mot intrigmakarna. 

1 – De som suttit fängslade men ännu inte fått sin dom, måste dessa avrättas?

2 – Menar Ni att de som har fått sina domar men endast dömts till några års fängelse, måste även de avrättas?

3 – De intrigmakare som sitter fängslade i andra städer där det finns ett självständigt juridiskt organ, ingår även de i Er dom?

                      Din son

Varje person som är intrigmakare är dömd till avrättning. Den islamiska fienden måste utplånas så snart som möjligt.

Rouh Allah al mousavi al Khomeini

30

De allmänna morden i fängelserna året 1988 (1367)

Enligt många olika skrivelser angående Khomeinis situation och revolutionen, har de som undersökt detta skrivit att det var värst år 1988 då många oskyldiga människor som satt i fängelse blev avrättade på order av Khomeini.

Under den tiden då Irans armé kunde slutföra kriget i Khoram Shahr och alla irakiska trupper hade lämnat Iran fanns det vetenskapsmän som visste vad som pågick och vad som är viktigt i denna situation. De kom med ett förslag till den iranska armén om att de ska sluta kriget, särskilt då några arabiska länder var redo att betala skadestånd till Iran.

De grupper som var intresserade av att fortsätta kriget inringade Khomeini och lurade honom. De sa att man kan snabbt härska över Irak och skapa en stor islamisk stat.

Kriget fortsatte i mer än sju års tid och mer än hundra tusen iranska ungdomar fick sätta livet till under kriget. Enligt officiella statistiker blev tusen iranier handikappade och skadegörelserna uppgick till mer än hundra miljarder dollar. 

Tillslut började den irakiska armén att använda kemiska vapen och började generellt döda massvis med iranier. Detta ledde till att Khomeini blev tvingad att acceptera att slutföra kriget. Under den period som kriget pågick blev alla iranier tvingade att vara tysta och inte säga sin åsikt angående kriget och Khomeini för att annars blev de straffade och satta i fängelse. Vid den här tiden var fängelserna fulla av människor som var motståndare till kriget. När kriget slutade så uppstod det stora problem för Khomeini och hans allierade som hade skapat denna situation. Då många olika internationella institut ville komma och besöka landets olika fängelser och rapportera om dessa bestämde sig Khomeini för att döda alla i landets fängelser. Detta gjorde han för att många av dem som satt i fängelserna var oskyldiga och Khomeini var rädd för att de som ville besöka dem från människorätts organisationer skulle få reda på det och rapportera detta till omvärlden. Skulle detta komma fram till omvärlden skulle det innebära skandal för Irans Islamiska Republik.

31

REVOLUTIONS ÅKLAGARE

10/07/1360

01/10/1980

Ärende nr: 3250

Riksrevolutions åklagare i Irans Islamiska Republik

Till alla åklagare:

Under kriget så har revolutions gardet (Sepahe Pasdaran) slagits med olika grupper och många i pasdaran har blivit sårade och det var nödvändigt för många att uppsöka sjukhus och genomföra en blodstransfusion, därför behöver sjukhuset mycket reserv blod även om de har stora problem med att skaffa det. P.g.a detta måste Ni ordna så att de som skall avrättas måste före avrättningen träffa personal inom vården som kan tömma dem på blod och skicka det till blodbanken så att det kan användas för pasdarans sårade. (Givetvis är detta hemligstämplat) Jag ska även tala om för er att vi skickade en rapport om detta till Emam Khomeini som han godkände och han sa att det inte finns några problem gällande denna åtgärd.

32

PARIS

När jag accepterade att vara chef för det monarkistiska rådet var det endast för att skydda landet och för att försöka göra allt i min makt för att det ska bli fred i Iran. Eftersom att jag var i Frankrike kunde jag inte vara med på mötet då detta bestämdes. Under denna period hade situationen i Iran förändrats och jag ville visa den iranska republiken respekt och det var mitt ansvar. Jag hoppas att Allah hjälper mitt land att få fred. 

Mohammad Alhoseini SEIED DJALAL TEHRANI

När Shahen ville ut ur Iran hade han i åtanke att bilda en monarkistisk rådgrupp som kunde verka istället för Shahen när han var borta. Han försökte få till en grupp som var monarki sympatisörer som kunde bevaka hans position och intressen. En person som Shahen litade fullkomligt på var Seied Djalal Tehrani som i enlighet med Shahens önskan blev chef för det monarkistiska rådet. När Tehrani var i Frankrike och besökte Khomeini skrev han brevet ovan som ni just läst.

PAGE  

PAGE  42

No Comments Yet.

Leave a comment

You must be Logged in to post a comment.